För att dryga ut innehållet på siten, samt för att kunna erbjuda recensioner av samtliga storspel släppta under 2019 ger jag mig i kast med att göra kortrecensioner av tidigare släppta spel. Far Cry: New Dawn är först ut, hur bra är egentligen denna onumrerade uppföljare?

Far Cry New Dawn utspelar sig efter slutet av femman och tar vid cirka ett decennie efter att bomberna föll. Den som inte spelat femman bör således göra det innan denne startar upp New Dawn.

Far Cry New Dawn är det första spelet i serien som låter oss återvända till redan utforskade platser – om än i ny skrud. Storyn är överlag relativt generisk och kretsar kring ett gäng vanliga människor som önskar återuppbygga sitt läger. Till sin hjälp tar de kringresande som råkar vara specialister på just sådant. I vanlig ordning tar det innan huvudkaraktären vet ordet av hus i helvete och snart springer du återigen runt beväpnad till tänderna ständigt skjutandes på något av allt det levande som attackerar dig – människor såväl som muterade djur.

Nytt denna gång är förutom den kulörta paletten att du genom att klara av uppdrag och samla material kan uppgradera din bas samt stiga i rang. En mer utvecklad bas och en högre rang ger dig möjlighet att tillverka bättre vapen, fordon och utrustning.

Far Cry New Dawn har trots den postapokalyptiska världen enbart ett för serien nytt vapen. En sågklingeskjutare.

Detta nya progressionssystem som ibland känns som ett artificiellt sätt att blockera din framfart är bland seriens fans antingen hatat eller älskat – det verkar således inte finnas någon medelväg. För egen del finner jag det dock vara mer av en axelryckning. Visst fick progressionssystemet mig vissa gånger att spela om baser fler gånger än vad jag annars hade, något som är nytt för serien, men jag kände mig aldrig tvungen därtill. Inte heller var belöning egentligen värd mödan.

Istället var det snarare, som brukligt i denna serie, de intressanta skurkarna som höll mitt intresse uppe. För första gången är elakingarna två till antalet och därtill kvinnor. För egen del spelar könet mindre roll, men adderingen av två skurkar vilka kompletterar varandra så som syskon gör gav ändå ett intressant djup till deras karaktär. Även en sedan tidigare känd elaking gör comeback – denna gång dock inte för att göra livet surt för dig.

Såhär snyggt är det aldrig även om Ubisoft ständigt vill få oss att tro på deras bullshots.

I övrigt är det mesta sig likt. Det här är Far Cry så som Far Cry varit allt sedan trean – men med alla förbättringar som femman förde med sig. Uppdragen är varierade och många gånger knasiga och intressanta, men jag kan inte skaka av mig känslan att jag redan har gjort allt det här en gång för mycket.

Grunden är dock stabil och det audiovisuella rockar – så som brukligt – trots att Dunia-motorn (vilken är en avvart av Cry Engine) ibland buggar ur så pass att en får känsla av att den ständigt belastas till sin bristningsgräns. Allt som allt är Far Cry New Dawn därför ett bra spel – varken mer eller mindre!

Far Cry New Dawn står på en stabil grund och lyckas därför trots att det aldrig överraskar vara ett bra spel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s