För att dryga ut innehållet på siten, samt för att kunna erbjuda recensioner av samtliga storspel släppta under 2019 ger jag mig i kasst med att göra kortrecensioner av tidigare släppta spel. Rage 2 är det tredje spelet att recenseras i detta format. Hur bra är egentligen svenska Avalanche studios tvåa?

Rage 2 är svenska Avalanche studios uppföljare till Id Softwares senast skapade IP.

Det första Rage var en vattendelare. Vissa älskade Rage medan andra hatade det. För egen del ansåg jag det vara högst medelmåttigt. I jämförelse med Borderlands, som släpptes under ungefär samma tid, kändes det föråldrat och trist – i brist på bättre ord.

Med Rage 2 ämnar dock svenska Avalanche Studios (kända för Just Cause och Mad Max) råda bot på denna tristess. Trots att ingen kan anklaga de för att inte ha försökt så måste jag dock konstatera att de inte har lyckats. Rage 2 är likt sin föregångare högst medelmåttigt, men av helt andra anledningar.

Skjutandet är det inget fel på. Det är bara allt annat som inte riktigt håller.

Rage 2 drivs tillskillnad från de flesta andra av Id software och Bethesdas spel av Avalanches egen grafikmotor (kallad Apex game engine), vilken också driver spel som Just Cause 4, vilket fick mig att oroa mig över hur prestandan och grafiken skulle bli till konsol. Det visade sig dock att jag oroat mig i onödan. Till Playstation 4 Pro körs Rage 2 i stabila 60 bilder per sekund i 1080p – och dessutom är det relativt lättdrivet till PC – allt medan det ser klart godkänt ut rent grafiskt.

Inför släppet av Rage 2 talade Id Software sig varma om hur Avalanche studios med sin erfarenhet av att skapa öppna världar var en perfekt match för Rage. Vad Id Software måste ha missat, eller helt sonika förnekar, är att Avalanche alltid bygger stabila men relativt livlösa och tråkiga öppna världar. Istället brukar det vara spelbarheten som är Avalanches kronjuvel, vilket de visat med inte minst Just Cause-serien vilken är fylld till bredden av infantil galenskap.

Infantil galenskap sa du. Rage 2 är fyllt till breden av sådant. Även om det aldrig blir riktigt lika galet som Just Cause 4.

Rage 2 är inget undantag. Den öppna världen är stor och expansiv och full med sysslor att ta sig an. Sysslorna är dock inte roliga i sig själva utan istället så är det spelmekaniken som glänser. Id Software har hjälpt Avalanche med att utforma skjutandet och det märks. Rage 2 är en av de bäst spelade förstapersonsskjutarna denna generation.

Att ta sig an den öppna världens alla sysslor är därför roligt så länge skjutandet är roligt. Det är det dock bara en stund. För trots att här finns myriader av uppgraderingar att skaffa, vapen att hitta och fordon att samla finns det ingen anledning att göra detsamma. Det saknas ett övergripande mål, en samlande berättelse och intrekat narrativ.

Du besöker under äventyret en rad platser som ser intressanta ut men som är totalt befriade från någon direkt djupgående lore.

Storyn i Rage 2 är bäst beskriven som lövtunn. Det här är ett actionspel helt utan hjärna. Någon hotar världen och du måste stoppa denne någon. På vägen introduceras du till tre karaktärer som hjälper dig, mot att du hjälper de med allsköns alldaglig tråkgöra, att anskaffa samtlig utrustning som behövs för att ta dig an slutbossen. En slutboss som du när du slåss mot den sista gången redan har besegrat två gånger tidigare.

Var och en av dessa tre karaktärer erbjuder två huvuduppdrag var. För att låsa upp dessa huvuduppdrag behöver du dock göra allsköns alldagliga sysslor runt om i världen så som att samla meteoritskrot, ta över baser och skjuta sönder elaka kanoner vilka finns utplacerade runt om i världen. När du vält utfört dessa 6 huvuduppdrag låses ytterligare ett storyuppdrag upp. Spelet innehåller således totalt 7 huvuduppdrag. Som sagt. Storyn är lövtunn. Den är dock inte bara lövtunn utan också kort. Riktigt kort till och med.

Tunn story och få huvuduppdrag vore dock inget problem om sidouppdragen bjöd på ett välutvecklat världsbyggande. Allt sådant saknas dock. Utöver huvuduppdragen finns nämligen inte ett enda uns av lore eller världsbyggande varför du som spelar helt saknar uppmuntring till att ta dig an det som erbjuds.

UI:t i Rage 2 är hemskt. Det är inte bara fult utan också svårtstyrt och omständigt.

Rage 2 har fått kritik med att det gör för lite med sin öppna värld. Vissa har till och med hävdat att den öppna världen är tom. Jag kan dock intyga att den är allt annat än tom på innehåll. Rage 2:s problem är dock inte att det är en bra linjär shooter som utspelar sig i en öppen värld utan att det varken är en bra linjär shooter eller innehåller en intressant och intrekat öppen värld.

Metro Exodus är ett spel som är större än summan av den enskilda beståndsdelarna. Rage 2 å andra sidan är som helhet att betrakta som sämre än summan av de enskilda beståndsdelarna. Skjutandet är bland genrens främsta, bilåkandet är också det välgjort och det audiovisuella är klart över medel. Trots det, och trots att jag verkligen vill gilla Rage 2, så känner jag att det här inte är något annat än tonvis av bortslösad potential och således också definitionen av medelmåttighet.

Rage 2 är bättre än sin föregångare, men trots det uttråkande medelmåttigt varför det också belönas med ett betyg precis i mitten av skalan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s