Ledarsidorna, i vart fall de till vänster, svämmar i dagarna över av texter kring högerledarnas festande tillsammans med övrig kändiselit i Tel Aviv. Mycket av kritiken är i allra högsta grad befogad men om etablerad media, medvetet eller omedvetet, lyckas sälja in partiledarnas kändisfrotterande som en höger-vänster-fråga så blir alla vi vanliga dödliga de enda förlorarna!

Få kan ha undgått det faktum att Micael Bindefeld för närvarande håller hov i Tel Aviv med den övriga svenska kändiseliten. Bland de 140 deltagande gästerna syns flera prominenta politiker, och därtill sittande partiledare, så som Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M) och Nyamko Sabuni (L).

Högerledarnas deltagande har, förståeligt nog, väckt en del vrede hos allmänheten men framför allt har det lett till uppståndelse i etablerad media. Aftonbladets Oisin Cantwell kommenterade bland annat partiledarnas agerande som ”…bottenlöst jävla pinsamt!” Kvällstidningarna svämmar i detta nu över av bilder på dansande (Ebbba Busch Thor) och tigande (Ulf Kristersson) partiledare.

Den samlade kristna högern?

Att som folkvald och partiledare lämna landet mitt i brinnande budgettider, och till råga på allt i sittande samtal kring hur det ökande våldet ska hanteras, är inte bara osmakligt utan också rejält jävla korkat – på ren svenska. Inte minst om en dagligdags utgör opposition mot ett styre som de själva benämner som den stillasittande och tigande regeringen.

Flera av de stora vänstertidningarna så som Aftonbladet är på ledarsidorna inte sena med att göra politiska poänger av partiledarnas festande. Aftonbladets förstasida såväl som ledarsida frontar Ebba Busch Thors glada dansande på de soliga stränderna i Tel Aviv tillsammans med texter som ”Ebba Busch Thor föredrar fest med kändiseliten” och ”Lyxfesten är besin på politikerföraktet”.

Högerledarnas agerande blir troligen bensin på den redan pyrande eld som är det svenska politikerföraktet, och för det ska de också kritiseras. Än mer besvärande är dock att det är såhär det politiska etablissemanget i Sverige ser ut.

”Det gäller att ha två tankar i huvudet samtidigt. Bindefelds och mina egna!”

Tillsammans med Nyamko Sabuni, Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson festar nämligen flera kända Socialdemokratiska profiler så som Mona Sahlin och på festen finns därutöver till och med tidigare statsministrar så som Fredrik Reinfeldt.

Tillsammans ”sittdansar” de i takt till svängiga låtar från Pernilla Wahlgren och Carola. I en enda blå-grön-röd-brun röra. Om så sker i september i Tel Aviv eller i gråa november i Stockholms innerstad spelar dock mindre roll. Problemet är ändå alltid detsamma.

Sverige är ett av de länder i världen med allra svagast korruptionslagstiftning. Vi lever i ett land där den som är statsråd ena dagen kan vara lobbyist andra dagen.

Historiskt har den Socialdemokratiska dominansen lett till att stat, kändiselit och näringsliv blandats samman i en enda salig röra. Det tillsammans med vår totala avsaknad av etik, i Sverige är inget fel om det inte också är olagligt, leder till osunda förhållanden mellan det offentliga och det civila.

Sverige landet där du trots att du för din visade inkompetens får sparken från Polisen ena veckan blir chef för MSB redan veckan efter…

Den som kan sin politiska historia, så som Anders Lindberg, är därför på intet sätt förvånad över att högerledarna förekommer på dessa fester. Istället är densamme förvånad över att partiledarna valde att agera på detta vis, just i detta nu. Det är snarare timingen, eller bristen därpå, som han menar spär på politikerföraktet – och inte agerandet i sig.

I Sverige har vi under alltför lång tid blundat för problem av detta slag. När statliga utredningar kring partistöd görs så landar de oftare i att partistöden torde höjas snarare än att de torde avskaffas, när förbud mot anonyma bidrag till politiska partier diskuteras tystnar plötsligt oppositionen och när den socialistiska regeringen gör politiska tillsättningar av myndighetschefer får det inga reela konskekvenser då politikerna förkastat tanken på en konstitutionsdomstol och istället granskar sig själva.

Låt därför inte kvällspressarna lura dig. Det handlar inte bara om högern. I Sverige finns det såväl en kändiselit som en politisk och näringslivselit. Väggarna dessa emellan är, om inte obefintliga, så i vart fall papperstunna och just där ligger det verkliga problemet – och inte i vem som valde eller inte valde att lämna Sverige för lyxfestande i Tel Aviv just denna gång.

Vem vet, Löfven kanske bara inte var bjuden!

Döden, läs Eliasson, har kommit för att fördärva dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s